Allmänna riktlinjer för bladgödsel (PPM)
Näringsämne | Vanlig form | Typisk koncentrationsintervall (ppm i sprutlösning) | Anmärkningar |
|---|---|---|---|
Kväve (N) | Urea | 5,000 - 20,000 ppm N | Urea är den säkraste och mest lättupptagna formen. Undvik nitrat/ammoniumsalter i höga koncentrationer. |
Fosfor (P) | Ortofosfater (t.ex. MKP) | 2,000 - 5,000 ppm P2O5 | Avgörande för energiöverföring, särskilt före blomning. |
Kalium (K) | Kaliumsulfat, kaliumtiosulfat | 2,000 - 10,000 ppm K2O | Viktigt för sockertransport och vattenreglering. Undvik kaliumklorid. |
Kalcium (Ca) | Kalciumacetat, kelaterat Ca | 500 - 2,000 ppm Ca | Svårflyttbart; tidig och upprepad applicering på ny tillväxt är viktigt. Undvik kalciumklorid/nitrat i vissa blandningar. |
Magnesium (Mg) | Magnesiumsulfat (Epsomsalt) | 5,000 - 10,000 ppm Mg | Nyckeln i klorofyll; viktigt för fotosyntesen. |
Svavel (S) | Magnesium/kaliumsulfat | 500 - 2,000 ppm S | Tillförs tillsammans med Mg eller K; viktigt för proteinsyntesen. |
Bor (B) | Solubor®, borsyra | 50 - 200 ppm B | Avgörande för pollinering och kalciumtransport; mycket låga doser krävs. |
Zinc (Zn) | Kelaterat Zn, zinksulfat | 50 - 200 ppm Zn | Viktigt för rotauxiner (substanser som reglerar tillväxten) och tidig tillväxt. |
Mangan (Mn) | Kelaterat Mn, mangansulfat | 50 - 500 ppm Mn | Viktigt för fotosyntesen och enzymaktivering. |
Koppar (Cu) | Kelaterat Cu, kopparsulfat | 20 - 100 ppm Cu | Viktigt för lignifiering och försvar; använd med försiktighet på grund av mikrobiell toxicitet. |
Molybden (Mo) | Natrium/ammoniummolybdat | 1 - 10 ppm Mo | Krävs i spårmängder för kvävefixeringsenzymets funktion. |
Tidpunkt på dygnet: Applicering bör helst ske på kvällen eller mycket tidigt på morgonen, helst mellan kl. 03.00 och 08.00, beroende på de specifika förhållandena. Tidpunkten överensstämmer med växternas 24-timmars fotosyntetiska cykel, då näringsämnen transporteras från bladen till resten av växten. Det sammanfaller också med högre luftfuktighet och mer öppna klyvöppningar (stomata), vilket leder till bättre absorption. Applicering på kvällen när daggpunkten i allmänhet är lägre hjälper sprutvätskan att stanna kvar på bladytan under en längre tid, vilket ytterligare förbättrar upptagningen.
Förhållanden som ska undvikas: Bladsspruta inte då det regnar eller när det finns kraftigt med dagg på bladen. Applicering bör också undvikas när bladytans temperatur överstiger 25 °C (för C4-växter är tröskelvärdet 30 °C). Då temperaturen går över dessa gränser, byter växten från fotosyntetisk dominans till fotorespiration, vilket förhindrar näringsupptag.
Dosering för bladgödsel går ut på att uppnå en effektiv koncentration på bladytan utan att orsaka fytotoxicitet. Målet är en målinriktad metabolisk stimulans, inte massgödslande. Följande tabell anger allmänna utgångskoncentrationer för en utspädd sprutlösning.
När är bästa sprutningstidpunkt
En praktisk guide: Hur blanda tanken för bladbesprutning
Varje bladsprutning bör helst innehålla en synergistisk kombination av produkter. När dessa komponenter kombineras ökar effektiviteten i hela lösningen, vilket möjliggör mer kostnadseffektiva appliceringar med minskat behov av höga doser av enskilda produkter. Detta integrerade tillvägagångssätt stöder växternas tillväxt på flera sätt, genom näring, hormonbalans, immunfunktion och mikrobiologi.
OBS! Blanda inte fulvinsyra med karbonatbaserade växtskyddsmedel, eftersom detta minskar växtskyddsmedlets effektivitet.
Rent vatten
Det är viktigt att använda vatten med en hårdhet under 60 ppm. Bikarbonater och karbonater är de viktigaste faktorerna att hålla ögonen på, eftersom vatten med en hårdhet över 150 ppm kan minska produktens effektivitet med upp till 70 %.
Munstycken/fästmedel/ytaktiva ämnen
När du väljer ett ytaktivt ämne finns det två huvudvägar att gå: att sträva efter fullständig täckning av bladen med fina droppar eller att använda större droppar. Det är viktigt att se till att det valda ytaktiva ämnet inte påverkar mikrobiologin negativt, eftersom många ytaktiva ämnen också fungerar som biocider.
Växtnäringsämnen
Doseringen av näringsämnen bör bestämmas genom en analys av växtsaften eller utformas specifikt för att öka fotosyntesen. För optimala resultat är det bäst att använda kelaterade näringsämnen vid blandning.
Växtbiostimulanter
Dessa används för att stödja växternas tillväxt, reproduktion och immunitet. Exempel är tång, kitin, fytohormoner och cytokininer.
Mikrobiella biostimulanter
Dessa produkter stöder både mikroorganismer som växer inuti och utanför växternas vävnader (endofytiska och ektofytiska). Vanliga produkter är fulvinsyra, tång, fiskhydrolysat och humussyra.
Mikrobiella ympningsmedel (svamp och/eller bakterier)
Forskning visar att tillsats av levande mikroorganismer till näringsämnen ökar deras effektivitet. Metoden ger också specifika fördelar förknippade med de valda arterna om det sedan är kommersiella ympningsmedel /inokulanter eller kompost- och vermikompostextrakt.
Viktiga komponenter i en bladbesprutning
Vattenkvalitet
Regnvatten, vatten producerat med omvänd osmos och testat rent vatten är de enda riktigt säkra alternativen för din sprutblandning. Det är viktigt att undvika att använda mjukt vatten, filtrerat vatten, damm- eller bäckvatten, kommunalt vatten och kemiskt syrat vatten, eftersom dessa källor medför risk för ogynnsamma kemiska reaktioner. Vattnet får inte innehålla klor, kloramin, fluor, klordioxid eller liknande antimikrobiella ämnen, eftersom dessa dödar mikroorganismerna i dina ympningsmedel.
Det är viktigt att blanda produkterna i rätt ordning för att undvika negativa kemiska interaktioner. Om man till exempel tillsätter växtskyddsmedel eller koncentrerade spårämnen direkt i en lösning som innehåller levande mikrober kommer en betydande del av mikroorganismerna att dö.
-
Rent vatten: Börja med att fylla tanken med 80–90 % av den totala volymen rent vatten.
-
Växtskyddsmedel: Tillsätt eventuella växtskyddsmedel i tanken.
-
Växtnäringsämnen: Tillsätt essentiella växtnäringsämnen.
-
OBS! Det är viktigt att kontrollera att de produkter som används är kompatibla. Icke-kelaterade kalciumprodukter binder till exempel ofta andra näringsämnen, medan vissa borprodukter kan orsaka stora pH-förändringar, vilket gör att andra näringsämnen fälls ut ur lösningen.
Växtbiostimulerande medel: Tillsätt eventuella växtbiostimulerande medel.
-
-
Mikrobiologiska stimulanter: Tillsätt eventuella mikrobiella stimulanter.
-
Mikrobiologiskt ympningsmedel: Tillsätt det mikrobiella ympningsmedlet sist.
-
Spridningsmedel/fästmedel/ytaktivt ämne: Tillsätt slutligen det ytaktiva ämnet.
Rekommendation: För att säkerställa att produkterna passar ihop bör du alltid utföra ett småskaligt burktest innan du blandar stora volymer i en spruttank.
I vilken ordning skall man blanda?
pH
pH-värdet för optimal näringsupptagning ligger mellan 5,2 och 6,4, med ett idealiskt målvärde på 5,5. Vid sprutning av ogräsmedel är det idealiska pH-värdet mellan 3,6 och 4,5. Det är därför värt att överväga att applicera dem separat. Citronsyra är det bästa medlet för att justera pH-värdet, eftersom det är en organisk substans som också ger energi för växternas tillväxt.
EC (elektrisk konduktivitet)
Vid frekventa appliceringar (var 10–14 dag) bör EC-värdet i sprutblandningen ligga under 3 800 mS/cm. Vid mindre frekventa appliceringar (var 30–40 dag) är EC-värdet mindre viktigt. Det är dock fortfarande smart att testa lösningen på en liten bladyta för att kontrollera om det uppstår brännskador (fytotoxicitet).
Deliquescenspunkt
Sprutlösningen bör innehålla en liten mängd av ett material med hög deliquescenspunkt. Sådana material drar till sig fukt från luften, vilket förhindrar att sprutdropparna torkar ut för snabbt och ger mer tid för absorption. Lämpliga material är havsvatten, magnesiumklorid, kaliumnitrat eller kalciumnitrat. Kalciumnitrat äratt föredra eftersom mikrobiologi i allmänhet reagerar bra på det.
Redox av material på blad
För optimal effekt bör sprutdropparna helst vara tillräckligt stora för att stanna kvar i reducerat tillstånd på bladytan eller absorberas så snabbt som möjligt. Om dropparna är för fina och torkar för snabbt riskerar materialen att oxideras vid exponering för luft, vilket minskar deras effektivitet. Valet av ett lämpligt fuktmedel eller fästmedel kan hjälpa till att reglera droppstorleken och absorptionstiden.
Mikrobiella produkter
Vid applicering av lösningar som innehåller levande mikroorganismer är flera försiktighetsåtgärder nödvändiga. Blandningen bör inte innehålla höga koncentrationer av joniska eller saltformer av spårämnen – särskilt bor, zink, mangan eller koppar – eftersom dessa kan vara antimikrobiella. Organiskt kelaterade spårämnen är i allmänhet säkra för mikrobiologi. Det är också viktigt att undvika att använda klorerat vatten eller andra vattenkällor som innehåller antimikrobiella medel. För att förhindra fysisk skada på mikroberna bör spruttrycket hållas under 55 psi för att de inte skall krossas då de passerar munstycket.